Information för kemister
Denna information kommer från Rune Ekman på
Bionic.
Rune har en gedigen bakgrund som växtförädlare och är en av de främsta förespråkarna för odling av industrihampa i Sverige.
Du hittar ännu mer intressant information om hampan
på hans sidor.
"Vad är fett - rent kemiskt?
Fett är en kemisk beteckning på en
molekyl som består av en molekyl glycerol och tre
molekyler fettsyror som är sammanfogade. Längden
på fettsyran och antalet dubbelbindningar(db) avgör
hur trögflytande fettet är . En sådan
fettsyra kallas omättad fettsyra. Du skall alltid
sträva efter att få i dig en så hög
halt sådana i kroppen som möjligt och undvika
de mättade för att inte lägga på
hullet och få åderförkalkning i onödan.
Är fettet fast i konsistensen saknas i stort sett
dubbelbindningar(=fettet domineras då av mättade
fettsyror) och har riktigt långa fettsyramolekyler
i sig - ex talg och djurfett. Detta fett är mer svårnedbrytbart
än sådant som är flytande hos människan.
Flytande fetter består alltid av fler omättade
fettsyror och de är genomsnittligt något kortare
och lättare för kroppaen att snabbt brytas ner
och kan utnyttjas som energikälla timmarna omedelbart
efter intaget.
Idag utgör som bekant följderna av hjärt-
och kärlsjukdomarna den vanligaste dödsorsaken
i vårt land, medan dessa sjukdomar är ett nästan
okänt begrepp i t ex Afrika där man äter
en helt annan kost.
Vegetabiliskt fett & veg. olja är egentligen
samma sak grov-kemiskt sett. I folkmun har dock olja kommit
att beteckna de produkter som är vätskeformiga
och fett mer de mer fasta - "margarinliknande"
och i värsta fall talgliknande produkterna om vi
ser det utifrån nutritionella aspekter.
En analys som Bionic låtit utföra på
"CeLAB" Cereallaboratoriet AB i Svalöv(26.701
-1986) - på vanligt kommersiellt tillgängligt
hampfrö visar att fröet sannolikt kommer att
röna mycket stort intresse på marknaden inom
en mycket snar framtid även i Sverige - liksom redan
sker t ex i Canada m fl länder sedan några
få år..
Detta gäller både hampoljans framtida användning
i landet som livsmedel och som teknisk olja i t ex träkonservering
och underhåll som ett fullvärdigt alternativ
till linoljan. Personligen skulle jag vilja påstå
att hampoljan klart kommer att överträffa linoljan
även som teknisk olja. Med ledning av nedan redovisade
analys kan man nämligen i jämförelse med
linoljans motsvarande värden anta att hampoljan härdar
(=torkar) snabbare vid träbehandling än linoljan
p g a att den innehåller högre halt av de "härdande"
eller "torkande " molekylerna. Dessutom kommer
den av samma skäl ge upphov till mindre gulning av
vitt pigment i "naturoljebaserade" målarfärger
om oljan kommer ifrån hampa istället för
lin.
Å andra siidan blir det viktigare att försluta
kärlen och slutförbruka färgen inom viss
tid vid användningen.
Mycket talar således för att hampoljan snarast
borde börja användas som matolja och därvid
av flera nutritionella skäl borde föredragas
framför såväl olivolja, solrosolja, rapsolja
etc.
Hampoljan förefaller vara nästan likvärdig
med "sillolja" som torde vara det bästa
fett en människa kan äta enligt vissa nyare
forskningsrön i Lund.
Hampoljan tycks således ha något av en idealisk
fettsyrasammansättning med tanke på svenska
folkets levnadsvanor problem med hjärt och kärlssjukdomar.
Ytterligare bevis för detta lämnas nedan som
argumentstöd för odlaren, "oljefabrikören",
konsumenten m fl.
Kemisk analys
Hampfrö avsett som fågelfrö inköptes
i ICA-butik i Svalöv 1986. Det var inte olagligt.
Provet homogeniserades av undertecknad och inlämnades
för analys av fetthalt och fettsyrasammansättning
till Cereallaboratoriet AB i Svalöv som har större
erfarenhet av denna typ av analys än något
annat laboratorium i landet.
Hampfrömjölet innehöll 31,1 vikts- % fett.
Det innebär att hampan kan klassas lika väl
som en oljeväxt som en fiberväxt eller energiväxt.
Kvalitetsanalysen av fettet gav ännu större
enbart positiva överraskningar och en ökad övertygelse
om att hampan har en enorm framtid i landet som "kombigröda".
Analys av fettsyrasammansättningen gav de resultat
som framgår av tabellen nedan.
Några pedagogiska förklaringar för den
icke på förhand insatte kan kanske först
vara på plats - även om denna inledande förklaring
faktiskt ingår idag i grundskolans 9:e årskurs
i kemi.
I tabellen redovisas i den mellersta kolumnen dels antalet
C(=kol)-atomer i fettsyrakedjans långa raka "ryggradskedja"
av kol-atomer i varje fettsyra. Eftersom en sådan
kolkedjs med t ex 18 kolatomer dessutom kan ha lättförstörda
"dubbelbindningar" på olika ställen
längs kedjan måste man ange denna position
för dubbelbindningar(db).
Experten ger dessutom ett "internationellt accepterat
smeknamn" på varje sådan fettsyra-molekyl.
Siffran efter kolon i mittkolumnen anger alltså
positionen för dubbelbindningen i "fettsyra-kedjan".
Man vet att dessa dubbelbindningar gör fettsyran
mycket mer lättnedbrytbar med de enzym-verktyg som
människan försett sig med under evolutionen.
Talg aär ett exempel på fett som inte kan brytas
ner alls i kroppen sedan det väl bildats p g a att
det helt saknar dubbelbindningar. Beroende på om
bindningen sitter mellan kolatom 2 - 3, 3 - 4, 4 - 5,
5 - 6... etc kallas de alfa, beta, gamma, delta, epsilon...etc.
En enkel förklaring för den som inte är
"kemist"/Den blå texten är således
förbjuden att läsa för "äkta
kemister":
En fettmolekyl ser ut precis som
en gammal "hötjuga"eller en modern "grep".
Fettet har dock alltid tre stycken "pinnar ut".
Det beror på att "roten" i fettet alltid
besatår av samma molekyl nämligen glycerol(se
nedan, inte detsamma som glykol ibilen, som har blott
två "pinnar" som hötjugan).
I dom tre kemiskt "klibbiga"
rotanlagen fäster sig sedan tre olika s k fettsyror.
Vanlig tvål består av fettsyror som "saltats"
med t ex koksalt.
Med tre stycken långa fettsyra-"pinnar"
ut från glycerolen har Du således ett fett.
När kemisten vill undersöka
bryter han helt enkelt loss fettsyrorna från glycerolen
"för att se bättre. Han utför då
ett kemiskt knep som - när man väl kommit på
det - är ungefär lika avancerat som när
Du öppnar en ölflaska med ett verktyg. Därefter
silas och sorteras fettsyrorna på ett himla fiffigt
sätt i en särskild "tryckugn" som
är väldigt lång men kompakt - en s k gaskromatograf.
Molekylerna kommer alltid ut i en viss ordning som man
kollat upp. Därefter eldar man helt enkelt upp moilekylen
som kommer ut och passar samtidigt på att mäta
hur mycket energi denna eldning motsvarar.
- Vem va´ det som sa att
kemi skulle va svårt ?
- Det va´väl inte så
svårt ?
- Ja man kopplar naturligtvis till
en dator så man får lite ordning...
- Fett är...
Nåväl... en glycerol-molekyl
som kopplats till tre fettsyrar(R1, R2, R3 - där
dessa R-grupper kan vara samma eller olika fettsyror kopplade
till en viss glycerol-molekyl. R står för engelskans
"radical" vilket innebär att den i de flesta
kemiska miljöer är starkt benägen att reagera
med andra molekyler om den kan. ) Resulterar blir således
i ett fett. Det kan skrivas så här:
Glycerol + Fettsyra (R-COOH) =
Fett
eller som kemisten ofta skriver
ut atomern och deras inbördes "länkning":
CH2OH + R1 - COOH CH2 - O - CO
- R1
| |
CHOH + R2 - COOH ====> CH -
O - CO - R2
| |
CH2OH + R3 - COOH CH2 - O - CO
- R1
Tabellen nedan anger procenthalten i fettet av de olika
fettsyrorna i analyserat hampfrö 1986 - inköpt
i ICA-butik i Svalöv som fågelfrö av märke
"Hammenhögs" .
Fettsyrans namn i fack-kretsar anges t v och antalet
kolatomer i själva R-gruppen samt antalet dubbelbindningar
i kolkedjans längd (= omättade fettsyror. Finns
mer än en kallas de fler-omättade). Enligt en
internationell överenskommelse numreras kolatomerna
från det håll de suttit fästade i glycerol-molekylen
innan kemisten delade denna molekyl för att "kunna
se bättre" vad gäller sammansättningen
i fettet.
| Fettsyrans namn |
Antal C :db position |
Procent av total olja i fröet |
| Palmitinsyra |
16 : 0 |
6,0 |
| Stearinsyra |
18 : 0 |
2,2 |
| Oleinsyra |
18 : 1 |
11,3 |
| Linolsyra |
18 : 2 |
59,3 |
| Alfa-Linolensyra |
18 : 3 |
19,2 |
| Gamma-LinolensyraGLA |
18 : 3 |
1,1 |
| Arachidinsyra |
20 : 0 |
0,6 |
| Behensyra |
22 : 0 |
0,3 |
| Erukasyra |
22 : 1 |
0,0 |
Kommentar
Som matolja näringsmässigt bättre än
alla existerande matoljor
En van iakttagare ser genast att hampoljan är helt
fri från erukasyra (en fettsyra rapsen hade 40%
av för 25 år sedan och därmed var nutritionellt
farlig att äta för människor. En gigantisk
växtförädlingsinsats på området
har dock eliminerat erukasyran helt i rapsen i dagens
sorter. Detta utfördes huvusakligen på nuvarande
Svalöf-Weibull AB på 70 - 80-talet efter ett
särskilt statsuppdrag.
Hampoljan har således i detta avseende redan från
start ett perfekt utgångsläge vad gäller
erukasyra. När det gäller övriga fettsyresammansättningen
i oljan tycks den utifrån nutritionella aspekter
vara bättre än allt annat jag sett som f n finns
i handeln av olika normala matoljor.
Dessa slutsatser kan dras p g a den extremt höga
halten fleromättade fettsyrorna 18:2, 18:3 (alfa)
och 18:3 (gamma-linolensyra= den i veckopressen mycket
omtalade "GLA") i hampoljan. Ur balanssynpunkt
torde man t o m kunna säga att hampoljans fettsyrasammansättning
nutritionellt och med signifikans överträffar
även solrosolja.
Ur matoljesynpunkt torde den kunna ges en fjärde
stjärna jämfört med alla i handeln förekommande
tre-stjärniga matoljor som solrosolja, rapsolja,
soyaolja och olivolja.
Hampoljan kommer sannolikt visa sig vara nutritionellt
avsevärt bättre än någon annan matolja
i ett samhälle som drabbats svårt av hjärt
och kärlsjukdomar.
Den kunnige observatören kan därvid konstatera
att - utan att motsvarande siffror anges här - hampoljan
påminner mycket om den i matsammanhang mycket använda
"soya-oljan" som anses ha ett bra "totalindex"
brukar ha en halt av linolsyra på 50 - 55 %, palmitinsyra
runt 10 % och linolensyra på 7 - 8 %. Därefter
kommer avvikelserna till hampoljans fördel med bl
a gamma-linolensyran.
Hampoljan torde således i alla avseenden vara en
nutritionellt synnerligen förstklassig matolja eftersom
den exceptionellt höga halten (~ 80%) fleromättade
fettsyror leder till att de mycket lätt förbränns
av kroppen. - ett rent energetiskt "förstärkningsmedel"
för uthållighetsidrott såsom långdistans
löpning, fotboll etc.
Teknisk användning - bättre än
linolja - enligt expertisen
Det man i övrigt kan konstatera när det gäller
hampoljan är att den genom sin fettsyrasammansättning
mycket väl kan användas även teknisk precis
som linolja till träskydd. Äve i detta sammanhang
kan den med utgångspunkt från ovanstående
analys antagas torka fortare än linolja samt ge upphov
till mindre gulning i pigmentet långsiktigt. Den
bör således som allt annat kallas för
vad den är d v s inte linolja utan hampolja."
Rune Ekman, Bionic
